Hitta din personliga vinstil med Frida Lund

Se sökandet efter din personliga vinstil som din never ending road av gott, kul och utbildande. Njut av alla kortvariga ”one night glasses” men också av det trygga, lugna i det som är din grund. För den som söker finner, och du kommer att hitta den.

LÄS MER: Frida Lund vill få fler vinhaggor att våga ta plats

Allt du behöver göra är att våga lita på din smak, doft och vad du uppskattar så kommer det att visa sig vem av alla djupt röda, mineralrika vita eller ljust rosafärgade drycker som är du.

Vinet som fick mig på fall

Första gången som jag själv drabbades av ett vin var en solig eftermiddag i ett prunkande sommar-Sverige för en sisådär fem, sex år sedan. Före den dagen var vinet mer en språngbräda in i ett sammanhang, en väg in till en mysig berusning eller ett sätt att träffas på. Men så öppnade jag ett pinot noir från Spanien och som i en film slutade allt annat existera och zoomades in på vad som var i glaset.

Helt utan förvarning kände jag en blommig, kryddig doft, en ljust röd vätska kom emot mig och munnen jublade ofrivilligt. Kan vin smaka så här har vi inte sett det sista av varandra, minns jag att jag tänkte.

LÄS MER: Spana in Fridas recept på salmalax med sojamajonnäs

Därifrån och framåt blev vinet hastigt och lustigt ett intresse som inte har lämnat min sida sedan dess. Men precis som med alla relationer har vi stött på problem och svårigheter.

Rumsvarm zinfandel går bort

Redan efter en kort tid så började jag svänga ut till andra dofter och smaker. Illojal och otrogen mot vad som fick mig på fall från första början. Jag krisade och letade efter det som var jag. Precis som när man köper en mönstrad tunika från Mallis för att sedan titta sig i spegeln hemma och undra vad sjutton som försiggår drack jag rumsvarm zinfandel på restaurang trots att det kändes fel.

Från en dag till en annan stod jag där, förvirrad och förlöjligad av det spanska pinot noir-vinet som satt där på axeln och vinkade mig tillbaka. Men jag ville inte hållas, jag ville släppas fri till att finna mig själv.

Hittade hem via Frankrike

En tonårsrevolt i sökandet efter vilken vinpersona jag egentligen var pågick under en lång tid. Samtidigt satt pinoten där som en trygg punkt, den kunde visa sig från olika världsdelar. Spanien lämnade plats för USA som i sin tur klev åt sidan för att Nya Zeeland skulle få skina.

Allt fram till den dagen Frankrike steppade upp och den förälskelse jag upplevt den soliga sommardagen byttes ut till en mer djupsinnig kärlek. Det jordiga, fruktiga och komplexa röda vinet från Bourgogne var allt jag drömt om och lite till. Det var som att hitta hem och finna en trygg plats. Jag och Bourgogne blev bästisar direkt och vår kärlek stod solid och stark.

Det härliga var, som i alla trygga relationer, att det nu fanns plats för självständighet och utforskande och det gjorde att mina andra utsvävningar kändes roligare och mer spännande när jag visste att jag hade det bästa där hemma.

Självlärd och ständigt sökande

Med Frankrike och Bourgogne som mina stöttepelare började jag bredda min kunskap. Jag läste Håkan Larssons vinbok ”Bli vinkännare på 10 veckor”, tog reda på all information om alla viner jag smakade, dokumenterade allt jag drack och någonstans där började jag vidga mina vyer i hur jag faktiskt handlar vin.

För lyfter man blicken så finns en hel uppsjö små spännande producenter, nya vinländer och Systembolagets beställningssortiment och egna småpartisläpp att upptäcka och utforska.

I dag är mitt sökande inte lika intensivt – men det pågår ändå ständigt. Och trots att jag är frankofil i min vinstil när det väl gäller, är jag nu och nosar på Italien…