5 okända sätt som världen dricker kaffe på

Vad får jorden att snurra och dagarna att gå? Kaffe så klart, det svarta guldet som förenar och samlar människor världen över.

Italienarna vurmar för sin espresso, finnarna dricker mestadels ljusrostat kaffe och i Sverige regerar bryggkaffet – men har du koll på hur kaffe dricks i den japanska, etiopiska eller turkiska kaffekulturen?

Japan – kallt och varmt på burk

Att Japan har en stark tekultur har inte hindrat kaffets framfart. Här är kaffekulturen lika trendkänslig som traditionell. Redan på 1920-talet var iskaffe poppis, vissa menar att det var här det uppfanns. Den långpipiga kaffekannan är symbolen för landets anrika kissatenkaféer. Här bryggs kaffet enligt pour over eller hand drip-tekniken. Sakta, sakta, en kopp i taget. Uppemot 20 minuter kan det ta. Sedan japanska glastillverkaren Hario lanserade sitt V60 pour over-kit har denna typ av manuell kaffebryggning blivit modernt i västvärlden.

I början av 1970-talet grundades kafékedjan Doutor, Japans motsvarighet till Starbucks. Japan var också det första land som Starbucks valde att expandera till utanför USA. Har du ont om tid är det bara att hugga en ”kan ko-hi”, det vill säga drickfärdigt burkkaffe, från en av alla dryckesautomater på gatan. Välj mellan kallt och varmt. I Japan finns en kaffe för alla. 

Grekland – skakad, inte rörd

Blanda snabbkaffe, vatten, socker och massa is och du har en frappé – Greklands nationalkaffe som uppfanns av en slump inför en internationell handelsmässa 1957. I den grekiska kaffekulturen syftar namnet främst till skakmomentet som sker vid beredningen, antingen i en shaker eller med stavmixer. Kombinerat med ordets franska betydelse ”kyld” får man klart för sig att det är iskaffe det handlar om.

Du kan oftast beställa din frappé i tre olika söthetsgrader; sockerfri skétos, medelsöt métrios och söt glykós. Alla sorter kan serveras med kondenserad mjölk, då under namnet frapógalo.

Etiopien – men först popcorn

I Etiopien dricker man sitt kaffe med mäkta stolthet. Med all rätt, legenden säger att det var just här som potentialen med kaffebäret upptäcktes. Städerna kryllar av espressobarer, och etiopierna häller i sig ett gäng macchiatos varje dag.

På landsbygden samlas hela byar för att tillsammans uppleva en traditionell etiopisk kaffeceremoni som varar i upp till tre timmar. Ceremonin börjar med popcorn. Sedan rostas råkaffe över het kol och bönorna mals i en mortel. Det malda kaffet får koka upp tre gånger med vatten i en jebena, vilket resulterar i lika många små koppar per person. Den första kallas abol bunna, den andra tona bunna och den sista baraka. Det är högst oartigt att inte dricka alla tre.

Turkiet – spår i kaffesump

Det turkiska ordet för frukost betyder bokstavligen ”före kaffe” och ordet brun ”kaffets färg”. Kaffe är med andra ord centralt i den turkiska kulturen. I hela arabvärlden är det populärt att dricka turkiskt kaffe, även om det fått andra namn och tolkningar vartefter det har spridit sig.

Turkiskt kaffe är ett sätt att tillaga ofiltrerat kaffe, där rostade och finmalda kaffebönor kokas med lite socker i en cezve eller ibrik, en liten panna med handtag. Kaffet hälls i en kopp, med sump och allt. ”Black as hell, strong as death, and as sweet as love” är ett lokalt uttryck som beskriver dryckesupplevelsen.

I regel är kaffet också väldigt varmt, så pass att det nog skulle kunna leda till stämning om det serverades på det viset i USA. Genom att vända (den uppdruckna) koppen upp och ner på ett fat kan kaffedrickarens framtid spås genom tolkning av mönstren som bildas i kaffesumpen.

Tyskland – fikar på fritiden

Näst efter USA importerar Tyskland mest kaffe i världen, men att ta en kopp kaffe med sina kollegor är nästintill otänkbart – det står ju inte i arbetsbeskrivningen. Såtillvida det inte rör sig om en avtackning eller födelsedag. Men tyskarna gillar att fika, tro inget annat. ”Kaffee und kuchen” är en umgängesform som sägs ha över 400 år på nacken. Oftast utspelar den sig på söndagarna, mellan lunch och middag, men i modern tid kan det lika gärna ske en vardag.

Tysklands långa kaffehistoria berättar även att det var här kemisten Friedlieb Ferdinand Runge år 1819 upptäckte den kemiska föreningen kaffein, det ämne i kaffe som gör oss pigga. Kaffein, tänker du, heter det inte koffein? Korrekt, men först i takt med att vetskapen nådde världen och ämnets namn översattes.

Vill du kaffelyxa på tyskt vis testar du pharisäer; en kopp svart kaffe, en sockerbit, dubbel shot rom och vispad grädde på toppen.