Lär dig tolka vinetiketten och förstå vad du dricker

Inget sägs vara omöjligt, men att göra en entydig guide till hur du ska läsa och förstå alla världens vinetiketter är tyvärr ett av undantagen. Kort och gott för att etikettspråket skiljer sig åt mellan olika länder, regioner och ibland också mellan producenter i samma land, till följd av olika lagar, regler, seder och traditioner. Men misströsta inte – här kommer vi att lotsa dig en bra bit längs vägen!

SE ÄVEN: Här är den mest klimatsmarta förpackningen för vin

Detta måste stå på vinetiketten

För att ett vin ska få säljas inom EU är följande information obligatorisk på flaskans fram- eller baksidesetikett (gäller även för vin på box, tetra, burk och påse så klart):

• Volym i centiliter
• Alkoholhalt i volymprocent
• Varubeteckning alternativt skyddad ursprungsbeteckning
• Ursprungslandet som druvorna till vinet har växt i
• Sockerhalt (gäller endast för mousserande vin i termer av exempelvis brut eller sec)
• Allergener om vinet innehåller mer än 10 milligram sulfiter per liter, liksom om det har klarnats eller färgjusterats med hjälp av ägg- eller mjölkprotein
• Kontaktuppgifter till producent, buteljerare eller leverantör
• Lotnummer för spårning av batcher

Detta kan (ofta) stå på vinetiketten

En beskrivande text om vinet, passande matförslag, rekommendationer om lagring, serveringstemperatur, om det har vunnit något pris, fått ett högt expertbetyg eller en QR-kod att skanna för fler uppgifter är trevligt på etiketten, men det är inte obligatoriskt.

Sedan finns det annan frivillig information som är vanligt förekommande och högst vägledande när du står vid butikshyllan och ska välja vin, men som måste följa vissa regler. Hit hör årgång (året då druvorna skördades), druvsort/druvsorter i en blend, geografisk referens för viner vars ursprung går att spåra till del av ett land, om vinet är ekologiskt certifierat eller på annat sätt hållbarhetsmärkt, biodynamiskt odlat och/eller veganskt.

LÄS MER: Rött, vitt eller veganskt vin – låt oss klarna upp saken

Vinlagar kontra varumärken

I allmänhet är etiketter på vin från Nya Världen som Sydafrika, Nord- och Sydamerika, Australien och Nya Zeeland lättare att tolka än dem från Gamla Världen, det vill säga viner tillverkade i ett europeiskt land eller i länder kring Medelhavet. Dessa har ofta strikta vinlagar som i detalj reglerar det mesta inom vinframställning, klassificering och märkning, vilket tenderar att göra etiketten rätt komplicerad – inte sällan med text på originalspråket.

Franska vinmakare har exempelvis länge valt att lyfta region framför druva på etiketten, då de anser att smaken av ursprunget, vinets terroir, är av överordnad betydelse. Står det Chablis på vinetiketten förväntas du veta att det är chardonnay i flaskan. Därmed inte sagt att druvsorten aldrig skrivs ut på franska vinetiketter, det sker absolut och allt oftare för att bland annat underlätta för konsumenter på den globala marknaden.

I Nya Världen är vinframställningen inte lika hårt styrd. Här ändras lagar, regler och geografiska indelningar betydligt mer frekvent, så det gäller att hänga med i svängarna. Varumärket liksom druvans namn framhävs gärna på etiketten. Ursprungsområdet ska stå angivet, men lyfts sällan fram på samma sätt som i exemplet med Frankrike ovan.

Vinets ursprung, oavsett om det gäller Gamla eller Nya Världen, kan i sig kan behöva en mindre geografilektion, men en tumregel är att ju mer specificerat det är, desto mer kan det berätta för dig som konsument. Står det ”Wine of South Africa” på etiketten vet du att vinet kommer från Sydafrika, men det kan också bara stå ”Stellenbosch” på framsidan. Det talar då för dig att druvorna till vinet kommer från just det sydafrikanska vindistriktet, vilket i sin tur hör till regionen ”Coastal Region” inom det större ursprungsområdet ”Western Cape”.

Och glöm inte – om du vill förkovra dig ytterligare i ett särskilt vin, en region eller ett vinland, är i många fall ännu mer information om det du söker en snabb googling bort!